Som tillverkare av sexdocka , Jag kan berätta att jag ibland får den här reaktionen på mitt arbete när jag tar ut mina dockor offentligt för att visa dem och sälja. Människor är mer eller mindre bekväma med att titta på något som ser ut som en humanoid. Något som ser ut som en människa men inte har några detaljer eller tredimensionella detaljer kan se mindre skrämmande ut än dockorna jag skapar som är tänkta att vara så verklighetstrogna som möjligt, i minsta detalj, till vikten av deras små kroppar. Denna reaktion kan inträffa med robotfigurer som agerar, ser ut och låter som en människa. Detta händer inte bara med dockor. Som någon sa, detta beror till stor del på det samhälle vi lever i. Filmindustrin har tjänat mycket pengar på filmer som Chucky och Puppetmaster, där dockorna “Kom till liv” och bli våldsam.

Å andra sidan, det finns filmer som Pinocchio, där dockan blir levande för att bli kärleksfull, trevlig och pojken som pappan alltid velat ha. Det finns mycket att säga om hypen kring livlösa föremål som också hemsöks av någon eller något. Och åter igen, vi har tv att tacka för mycket av det. Inte alla dockor som hittas på auktioner är hemsökta. Chansen att detta händer är mycket liten, även om du tror att något sådant kan vara sant. dock, trots rädsla för att äga eller se en docka, motsatsen är också sant. Många människor älskar dockor för att de tröstar i sin realism. De kan hjälpa dem att känna sig mindre ensamma i världen.

Många människor älskar dockor eftersom de kan interagera med dem genom att klä ut dem eller leka med dem., eller till och med helt enkelt genom att avslöja dem. För dem, de ser skönheten i dockan där andra inte ser den. Detta kan vara fallet med en docka vars vintageansikte har tappat sin lyster och bara visar sprickor. Någon kan titta på dessa sprickor och bara se den kärlek som har visat sig för denna docka för dagar av lek och dagdrömmer. Andra kan inte se denna kärlek i dessa sprickor, men se en trasig bild av något som borde vara helt, eller en trasig människofigur. Vi har en biologisk rädsla som skapas när vi ser något som ser ut eller ser ut som en människa men som inte syns. 100% mänsklig. Det är en psykologisk sak som händer.

Jag har sett dokumentärer om detta ämne. Ännu en gång, det kan vara hyperrealismen eller oegentligheterna som sticker ut och ger tittaren gåshud. Ett sprucket ansikte, ett brutet finger eller någon annan missbildning eller oregelbundenhet kan utlösa gamla tiders lyckliga fantasier, eller vad som kan ha varit när dockan fortfarande var hel, eller så kan det få oss att vilja titta snett på dockan för att hon inte är vad hon kunde eller borde vara. Vad mer, en docka, som är livlös, kan vara något som tittaren vill se live, som i fallet med Gheppeto och Pinnochio, och tanken på att det kan bli verklighet i någon fantasi skapar en rädsloreaktion. Här är mitt svar, så vitt jag vet. Jag hoppas att det kommer att vara användbart för dig. Alla är inte rädda för dockor. Det är bättre att ha det i åtanke.