Varför så många människor tycker att sexdockor är läskiga ?

Le Strong Museum of Play de Rochester, i delstaten New York, har en stor monter fylld med gamla och nya dockor, några mycket gamla och av historiskt värde, annan ström. När du ser alla dessa dockor tillsammans, det finns en påtaglig skräckfaktor på grund av alla dessa glasiga ögon som stirrar på dig. (Frossa !).

Jag kan bara tala för mig själv, men jag hittar några läskiga dockor, andra inte alls.

När jag var ett barn, min skotska mormor, som jag aldrig har träffat, skickade mig en vacker docka. Jag kallade henne Jeannie och åh ! hur jag gillade det ! Jag var ett ensamt barn och länge, Jeannie var min bästa vän. En dag, min kvasi-psykotiske storebror slet av mig Jeannie och krossade hennes ansikte. Jag var hysterisk av sorg och fasa. Jag försökte gömma Jeannie, men min mamma hittade den och blev av med den. Min bror sa att det var en olycka (Detta var inte fallet) och min mamma lämnade det där.

Efter Jeannies död, de enda dockorna jag lekte med var Barbie, hennes fräkniga bästa vän Midge, hennes pojkvän Ken och hennes lillasyster Skipper. Jag förväntade mig att få människor skulle hitta de glada leenden från dessa ångestframkallande dockor (men ok, det finns alltid undantag). En dag, min läskiga storebror tog min barbie och hängde henne i nacken från en lampa. Jag var väldigt upprörd och min bror fortsatte att knuffa undan mig så att jag inte kunde lägga ner henne. En gång till, min mamma ursäktade detta med att det var en “spel”. Det slutade med att min pappa fällde Barbie. (Det var också en annan incident där min bror ströp min Raggedy Andy-docka, men dockan överlevde överfallet).

Efter traumat drabbades jag av min bror om Jeannie, Raggedy Andy och Barbie, Jag har aldrig haft en annan docka, Aldrig. Och jag har ingenting med min bror att göra än i dag. Så kusligt och kusligt som vissa dockor kan verka, ingen kan konkurrera med min hemska storebror och terrorkampanjen han förde mot mig och mina älskade dockor.